En bra posering under din porträttfotografering ger dig dels en bra framtoning men också förbättrar din hållning så att du ser snyggare ut.
Poseringens syfte i porträttfoto är att du ska se mer avslappnad, snyggare och bättre ut. En professionell porträttfotograf tittar på detaljerna och styr dig för att visa ”dina bästa sidor” på bild. Posering och din framtoning under fotografering går hand i hand med ljussättning så att du både visar dina bästa sidor men även att de blir ljussatta på rätt sätt.
Här använder jag av en teknik som kunden var bekväm med. Står på ett ben samtidigt som det andra benet är lite framför och böjd. Händerna i midja ger en avslappnad hållning.
Fotografer som inte kan se direkt proportioner, harmoni, kroppshållningen, grad av leende och relation mellan skuggor och ljussatta delar i ett ansikte eller kropp brukar vara väldigt upptagna av tekniken med kamera och ljus och hinner inte engagera sig i resten. Därför brukar jag säga att en fotograf ska ha tekniken i ryggmärgen för att ha tid att ägna sig åt dem som faktiskt fotograferas.
Det finns många sätt att uttrycka känslor i ett fotografi. Saker som känslor och personlighet träder fram genom exempelvis gester, kroppshållning och ansiktsintryck. Allt detta skapar en bild av en person, där posering bidrar till att skapa ett intryck av vem du är. Något jag tycker är oerhört viktigt är att personen som ska porträtteras känner sig bekväm i den främmande miljö som en porträttsession trots allt är.
Konversation + Intuition = Lyckad porträttsession=Du lyckas som fotograf
En person som ska porträtteras kan känna nervositet inför en session. Under porträttsessionen finns risken att kunden kan känna sig frustrerad och uttråkad om kommunikationen mellan kund och fotograf inte fungerar bra. Därför tycker jag att det är viktigt att fotografen både är lyhörd och intuitiv inför kundens sinnesstämning samt visar ett aktivt intresse för kunden. Det bygger upp en atmosfär där kunden känner sig trygg, vilket också blir till fördel i det färdiga porträttet. Det blir tydligt genom ansiktsuttryck och kroppshållning om kunden känner sig obekväm, vilket kommer att reflekteras i det färdiga resultatet.
En porträttotografering kräver att du som fotograf lättar upp stämningen
Jag tycker att konversationer är viktiga under en porträttsession. Komplett tystnad kan vara rent förödande och bör undvikas så mycket som möjligt. Försök att bryta en eventuell tystnad genom att exempelvis tala om vädret eller berätta om ditt senaste (misslyckade) försök att laga en avancerad maträtt. Är du dessutom en god kock kan anekdoten bli ett humoristiskt inslag som lättar upp stämningen. Jag skulle säga att empati också är oerhört viktig i arbetet med en kund. Sätt dig själv i kundens situation och föreställ dig hur det är att vara hen just nu. Din studio, som är så välbekant för dig, är en okänd miljö för kunden.
Komplimanger och tips om hur modellen ska göra hjälper oerhört poseringen under en porträttsession
Vrid kroppen lite mera till vänster,
Just det, jättebra där,
titta in mot kameran;
sänk hakan lite,
det var supersnyggt; Bra jobbat.
Nu ska justera ljuset lite så fortsätter vi.
Jag pratar hela tiden med kunden, jag styr varenda sekund hur kroppen ska stå eller sita och om jag vill att modellen vrider på huvudet på ett vist sätt eller rikta blicken någon annanstans än i kameran.
Komplimanger hjälper för att kunden ska känna sig lättare till sinnes under en porträttfotografering. Exempelvis brukar jag ge kunden en komplimang genom att påtala något attribut hos kunden som tilltalar mig. Särskilt bra blir om jag säger något positivt om porträttet jag just tagit, exempelvis genom att uttrycka glädjen över att få se det när det är färdigt. Komplimanger är även viktiga för att höja kundens självkänsla och positiva inställning till porträttsessionen. Förmodligen anser kunden att det finns brister i hens utseende som hen inte vill ska bli allt för tydliga vid en porträtttagning. Här tycker jag det är viktigt att intyga för kunden att du är medveten om situationen och att du kommer göra allt som är möjligt för att åtgärda, eller till och med eliminera den.
Med allt detta i åtanke, vill jag återigen understryka att jag tycker det är viktigt att vara lyhörd och intuitiv. En komplimang eller ett skämt kan fungera utmärkt för att bygga en trygg atmosfär för kunden, men kan (om du har otur) tolkas som ett plumpt försök att vara inställsam eller, i värsta fall, tolkas som direkt olämplig. Var därför noggrann med både vad du säger, men också hur du säger det. Jag brukar aktivt tänka på att vara taktfull i min interaktion med kunden. Lyssna till din intuition om vad som passar eller inte.
Att lära känna varandra i förväg innan fotografering
Ett annat sätt att bryta isen mellan fotograf och kund är att träffa kunden vid något tillfälle före den avtalade tiden för porträttfotograferingen. Det ger er båda en chans att lära känna varandra lite bättre. Dessutom får jag som fotograf en känsla för vem kunden är och vad hen är ute efter.
Superviktigt inför större fotograferingar som inte kan göras om.
När det gäller porträttfotograferingarna i studion brukar jag låta en kund som kommer lite tidigare in eller är märkbar nervös att ta en titt runt medan jag avslutar en mail eller något annat kort jobb på datorn.
Dessa få minuter gör oftast stor skillnad eftersom kundens fokus flyttas till alla bilder som finns i studion samtidigt som vi konverserar lite. Plötsligt är nervositeten borta och vi kan gå vidare med porträttfotograferingen.
När jag börjar fotografera slutar inte jag att prata utan fortsätter att diskutera /berätta saker och ting samtidigt som jag blandar lite instruktioner, vrida kroppen till höger, lite ner med hakan, streck upp dig …
Under fotograferingen brukar jag aldrig ställa frågor om möjligt.
Då måste hen svara och det blir en paus från fotograferingen.
Jag bara berättar eller ger instruktioner om kroppshållning och vinkel på ansiktet.
Ibland förklarar jag varför jag flyttar på blixtarna och varför ett ljus som kommer från ett annat vinkel ger modellen en snyggare framtoning,
Självklart menar jag inte att du behöver vara utbildad psykolog för att arbeta som fotograf, vanlig människokännedom räcker lång väg här. Ett gott råd är att låta din passion för fotokonsten lysa igenom när du arbetar med dina kunder. De kommer att känna att du gör precis det du brinner för, vilket är ovärderligt. Vi människor är intuitiva varelser, och vi märker fort när något skaver eller inte känns rätt.
Inspiration ger bättre kunskap och bättre porträttbilder
Jag har märkt att de mest effektiva metoderna för att utvecklas som porträttfotograf är en kombination av olika tekniker, kunskaper och verktyg. Saker som retuschering, ljussättning, vilken lins man använder, kompossition, proportioner och dimensioner, bidrar alla till att skapa en helhet inom porträttfotografering. Jag tycker det är viktigt att inte vara rädd för att låta sig inspireras av andra. Alldeles säkert har du sett poseringar i konst som du fastnat för. Meningen är såklart inte att du ska imitera någon annans verk, utan snarare att du ska ta lärdom av hur andra gör. Jag kan lova att det inte finns en posering som aldrig testats förr. Men genom att använda dig av en posering från ett annat verk och ändra lite här och lite där, har du skapat, om inte något nytt, så åtminstone något eget. Jag har märkt att det finns annat som också avgör kvaliteten på ett porträttfoto. Bakgrund och miljö är exempel på sådant som också gör oerhört stor skillnad för ett lyckat porträtt.
Porträttfoto och träning
En annan sak jag märkt med posering är att det lönar sig att testa själv. Om du kan utföra poseringen så är chansen stor att din kund också kan utföra den, såvida du inte är elitgymnast på högsta nivå förstås, men vi utgår ifrån att du inte är det.
Jag brukar även öva poseringar med familj och vänner. Genom att öva med människor man känner sig trygg med kan man testa flera gånger för att se vad som fungerar och inte.
Jag låter kunden immitera mig under en porträttfotografering och visa själv hur jag vill ha det. Med det menar jag att jag själv poserar så som jag vill att kunden ska göra. När jag gör detta tänker jag spegelvänt, alltså att min vänster blir hens höger och vice versa. Dels gör det att kunden känner sig trygg i vetskapen att jag själv kan utföra poseringarna, och dels blir det också tydligt vad som förväntas av kunden.
Hör om modellens önskemål eller company guidelines om porträttbilder
Jag brukar vara öppen för kundens idéer. Om hen kommer med förslag på någon posering, tycker jag det är bra att testa den. Dels kan det ge mig ny inspiration till min repertoar, men det hjälper även kunden att känna att hen är delaktig i porträttsessionen.
Sen finns det så klart alla företagsfotograferingar där den individuela spelar mindre roll. Om till exempel hela personalstyrkan på 25 personer ska fotograferas blir genast svårt att anpassa bilden individuellt. Att fotografera 24 porträtt med halvkroppsbilder som är ”company guideline” och sen fota den sista personen i närbild bara för att hen är obekväm med magen funkar inte.
Låt modellen berätta om önskemål för porträttfoto
Ett annat sätt att få kunden att känna sig delaktig är att lyssna till feedback, positiv som negativ. Du kanske har en favoritposering som du gärna använder, men av någon anledning kanske den inte faller kunden i smaken eller så fungerar den helt enkelt inte för just den personen. Då tycker jag att det kanske är läge att lägga den åt sidan och testa den vid ett senare tillfälle. De bilder du tycker är bäst kanske inte är de bilder som uppskattas mest av kunden. Därför brukar jag ta till mig av både positiva och negativa kommentarer jag får. Det är viktigt att inte ta dessa kommentarer personligt. Snarare handlar det om att förstå vad som funkar i vilka situationer.
Jag tycker att poseringar fungerar olika bra på olika personer. Vi är alla egna individer, och inget vi gör är egentligen helt den andra lik. Det handlar så mycket om hur vi rör oss, vårt sätt att uttrycka oss, vårt kroppsspråk, vår kroppshållning, vår utstrålning m.m. Allt detta skiljer sig åt från person till person. Därför är det inte konstigt om vissa poseringar passar oss bättre än andra.
Jag gör hemläxan som fotograf innan porträttfotograferingen
Jag tycker att det är spännande att lära mig nya saker inom fotografering. Därför gillar jag att pröva ny fototeknik, hitta nya sätt att arbeta med ljus, bakgrund m.m. Jag skulle dock inte rekommendera att testa nya tekniker i arbetet med en kund. Om fotografen pysslar för mycket med smådetaljer under sessionen är risken stor att kunden blir distraherad eller obekväm. Spara istället nyskapandet till de tillfällen då du experimenterar. När du blivit varm i kläderna är det fritt fram att implementera dina nyfunna kunskaper i ditt arbete.
Flexibilitet skapar bättre förutsättningar för framgång
Jag tycker en annan viktig aspekt av fotografering är förmågan att vara flexibel. Att lyckas inom ett yrke handlar såklart om tur, men utöver detta är erfarenhet och flexibilitet avgörande. Detta konstaterades då en ung, aspirerande fotograf, Yosuf Karsh, kom i kontakt med fotografen Edward Steichen, en pioniär av sin tid. Med flexibilitet menade Steichen att alla framgångsrika yrkesutövare behöver ha förmågan att göra ett bra jobb, även om förutsättningarna kanske inte är de bästa. Det innebär att du behöver göra ditt bästa för att skapa ett porträtt, även om favoritposeringen inte fungerar den här gången. Om du märker att en posering inte fungerar, kasta då inte bort den, utan pröva den någon annan gång på en annan kund.
Porträttbilden som förmedlar den porträtterades historia
Som jag nämnt ovan är vi alla olika, och tur är väl det. För om vi alla visste hur vi skulle föra oss för att ta det perfekta porträttet skulle det inte finnas några fotografer. Nu är det lyckligtvis inte så. Vi kan inte förvänta oss en enhetlig bild där alla beter sig likadant. Vi är alla unika. Det finns ingen som likt en staty kan sitta timme ut och timme in, alltmedan konstnären vänder och vrider på oss i olika poseringar, allt för att uppnå den perfekta bilden. En målare behöver även hen måla på fri hand, direkt ur minnet, de gånger modellen inte är där. Skillnaden med en kamera är att den aldrig ljuger. Därför tycker jag att målet med fotografering är att berätta en unik historia. Jag vill att porträttet ska tala till betraktaren.
Konsten och syftet med posering i porträttfotografering
Konsten med porträttfotografering är att hitta de rätta vinklarna som framhäver positiva attribut hos personen som fotograferas. Allt handlar om dimensioner, och att ett foto bokstavligen är omvandlandet av en tredimensionell människa till bilden av sagda människa på ett tvådimensionellt papper är ju sedan länge välkänt. Således påverkas porträttet av den vinkel fotot tas i. En låg kameravinkel kan få personen på porträttet att se abnormt lång ut, medan en hög kameravinkel, å andra sidan, kan få motsatt effekt, det vill säga att personen ser ut att vara abnormt kort.
Det kan hända att kunden inte vill framhäva sin vikt på fotot, då brukar jag vinkla kameran högt så att personen jag fotograferar ska se mindre ut. Resultatet brukar bli att personen omedvetet höjer huvudet för att hamna i kamerans blickfång, vilket minimerar risken för att eventuella dubbelhakor ska synas. En bild tagen med vidvinkellins på nära avstånd ger intryck av att personen är väldigt stor. Med vidvinkellins på längre avstånd gäller motsatsen, alltså att personen ser ut att vara mindre.
Är kunden bekväm med poseringen under porträttsesionen?
Under en posering har jag märkt att kundens bekvämlighet är väldigt viktig. Det finns kroppspositioner där personen som fotograferas känner sig otrygg. Exempel på detta är om personen vinklar sitt ben väldigt mycket åt sidan, vilket leder till en rädsla för att falla. En sådan känsla syns tydligt i ansiktet på den som fotograferas och skapar inte en avslappnad och trygg miljö.
G-Punkten i porträttfotografering (nej inte vad du tror 🙂
Något som jag tycker är intressant att tala om är så kallade gravitationspunkter. Det handlar om just gravitationen och var den tyngsta vikten ligger. Om du står på golvet så fördelas den tyngsta vikten till dina fötter. Om du istället sitter på en stol, ligger den tyngsta vikten på stolen. Ett sätt att motverka gravitationens dragningskraft är att instruera personen som fotograferas att sträcka på kroppen så mycket som möjligt. Resultatet blir att muskler blir mer framträdande, vilket i sin tur gör att kroppen ser mer proportionerlig ut. Alltså ser kroppen inte lika stor ut om man sträcker på sig som den hade gjort i en mer hopsjunken ställning. Jag tycker det bästa sättet att framhäva grace hos den jag fotograferar är att, om personen sitter på en stol eller bänk, instruera hen att sitta på kanten och inte i mitten av stolen/bänken. Att minska gravitationspunkten på det här sättet bidrar till en bättre kroppshållning.
Det handlar om att hitta den rätta balansen. Det är bra om personen som fotograferas har en så rak kroppshållning som möjligt, utan att det för den delen ska se stelt ut. Syftet med porträttet är ju att det ska se så naturligt ut som bara möjligt. Genom att känna oss trygga, vågar vi också berätta vår historia.